Скачать книгу

bergtagna: En kärlekens tragedi

      I.

      Solig majdag i Paris

      En atelier på nedre botten. I bakgrunden ett stort fönster och ett par glasdörrar, vettande till en trädgård, som inhägnas af en hög mur. I trädgården står ett blommande körsbärsträd; syrener och murgrön klänga upp öfver muren.

      Rummet är glest möbleradt: en chäslong, ett bord, ett antikt skåp och några stolar. Här och der på väggarne hänger en kvarlemnad studie.

      På högra sidoväggen är dörren till entréen, på venstra dörren till sofrummet, och strax der bredvid en kamin.

      Louise ligger på chäslongen med kuddar bakom ryggen och en filt öfver fötterna.

      Henrik sitter framför kaminen med armbågarne på knäna och en pipsnugga i munnen.

      Erna sysslar med att laga té vid en spritlampa på kamin-frisen; går fram till skåpet och tar fram koppar, sockerskål m. m.; lyfter i förbigående upp en flik af filten, som fallit från chäslongen ner på golfvet.

LOUISE

      Tack, Erna lilla. Det värsta med att ligga sjuk är nästan det, att man är till så mycket besvär för sina vänner.

ERNA

      Prat! För det jag kokar litet té åt dig? Kallar du det för besvär?

LOUISE

      Tänk på allt annat, som du gjort för mig under hela tiden jag legat sjuk.

ERNA

      Det är just lönt att tala om nu, sedan allt är öfver! Om ett par dar är du så kry, att du kan promenera omkring på gatorna. Det ska’ bli en känsla, det!

Till Henrik, i det hon stöter honom på axeln

      Lån’ mig din pipa.

HENRIK

      Nej, jag vill ha den sjelf.

ERNA

      Du ska’ få igen den.

HENRIK

      Nej, jag vill ha pipan sjelf.

ERNAtill Louise

      Se här, hjertesnoppen, håll i det här så länge, så ska’ jag gå efter grädde och bröd. Huset är inte så förmöget, att det äger en bricka.

LOUISEtar emot tékoppenERNAgår hän till skåpet och kommer igen med grädde och brödLOUISE

      Tack, tusen tack.

ERNAsätter sig på chäslongkanten

      Nå, smakar det?

LOUISE

      Åh, så skönt.

ERNAsmeker henne

      Lilla bleknäbb!

LOUISE

      Lilla kraftmenniska.

ERNAreser sig och går fram till Henrik

      Du vill väl också ha en kopp?

HENRIK

      Nej.

ERNA

      Seså, gör dig inte till!

HENRIK

      Jag vill inte ha.

ERNAböjer sig ned och talar som till ett elakt barn

      Usch hvad han är otäck i dag! Rifver rundt i hans hår. Vill han ha kaffe i stället, så skall jag koka.

HENRIK

      Jag vill ingenting ha. Låt mig vara i fred!

ERNA

      Igelkott! Går fram till Louise. Om jag kunde begripa, hvart Viggo och Lilly tagit vägen!

LOUISE

      Vet du inte, hvart de gått?

ERNA

      Jo, naturligtvis! Till Mairie du Louvre för att se på Besnards målningar, men det kunde de väl ha gjort för längesen.

LOUISE

      De ta nog vara på hvarandra.

ERNA

      Ja, med Viggo kan min lilla tuttenutta få gå så mycket hon vill. Med de andra är det en annan sak: man kan inte veta, hvilka dumheter de kunna hitta på att prata för henne.

LOUISE

      Det är alldeles som om du vore hennes mor och inte hennes syster.

ERNA

      Jag är tolf år äldre än hon – och det är på mitt ansvar, hon får vistas i Paris.

LOUISEsmåleende

      När det rör henne, tycker jag nästan, att du är sipp.

ERNA

      Bättre det, än låta henne vara för fri.

LOUISEslår ned ögonenERNA

      Jag ser hvad du tänker, men – lågt och lidelsefullt – Tror du, jag skulle vilja, att hon blef som jag? Högt. Nej, nu skall du ha en kopp té till.

LOUISE

      Ha vi råd? Du har inte sjelf druckit.

ERNA

      Jag behöfver ju bara späda vatten på – detder murmeldjuret vill ju inte ha något. Knuffar Henrik i hufvudet. Du somnar ju öfver pipan! Kan du inte så väl låna mig henne, snåljobb?

HENRIK

      Nej.

ERNA

      Älskvärdaste träbeläte! Jag afgudar dig – men lån’ mig din pipa.

HENRIK

      Nej.

ERNA

      Bara ett enda tag.

HENRIK

      Nej.

ERNA

      Gud, hvilken karaktärsfasthet! Serverar té åt Louise och sätter sig åter hos henne på chäslongkanten. När jag tänker på, att Lilly skulle kunna få gå igenom detsamma som jag, så kan jag bli alldeles tokig.

LOUISE

      Men du är ju alltid så glad och belåten.

ERNA

      Nåja – hvarför skall man hänga läpp. Det ligger inte för mig.

LOUISEdeltagande, skyggt

      Men – du har det ju bra? Är du inte lycklig?

ERNA

      Du talar som ett barn, min vän, och det är du också – ett stort, sjukt barn. Lågt och lidelsefullt. Lycklig? Ja, man kan öfverlefva allting. Det är det som gör verlden så usel och futtig. Man tröstar sig med en pipa tobak och – ser hän till Henrik. Nej – afbryter, reser sig hastigt upp och går ett slag öfver golfvet – men det är underligt i alla fall, att inte barnen komma! Stannar i närheten af spiseln, der Henrik sitter.

HENRIK

      Du har varit hos Bergström i dag.

ERNA

      Ja.

HENRIK

      Med blommor! Det kan man kalla gentilt.

ERNA

      Jag skulle tro det.

HENRIK

      Du ger aldrig mig några blommor.

ERNA

      Du har inte brutit benet.

HENRIK

      Vill du inbilla mig, att det är för benets skull?

ERNA

      Visst inte, det är för hela karlens skull! Han är en snäll pojke. Hade han varit här, skulle jag inte ha behöft sukta för tobak.

HENRIK

      Jaså! Du erkänner således —

ERNA

      Söta herr Adonis, han ska’ få dubbelt så många blommor som Bergström. Han ska’ få allt hvad han vill, bara han är snäll.

HENRIK

      Jag vill ingenting ha.

ERNAgnolar och går fram till Louise

      Nej, vet du, hade jag kunnat bli fri för Lilly utan att ta henne hit till Paris, så hade jag helst velat, men hon tiggde och bad i hvartenda bref, och när hon nu kunde ha godt af att lära sig franska riktigt ordentligt, så tyckte jag, att jag inte kunde säga nej.

LOUISE

      Kära du, hvad skulle hon ha för ondt af att komma till Paris?

ERNA

      Åh du! Lifvet bland oss artistslarfvar är inte nyttigt för en sådan der liten familjeflicka, som skall lefva hela sitt lif derhemma i snusförnuftigheten. Härute ha vi lösare tyglar på allting – och det går många underliga djur i vår Herres

Скачать книгу