Mythologia Fennica - Ganander Christfrid

Скачать книгу

den andra uptagit Urpela hemman vid Kiwijärvi Sjön, den 3: dje med tilnamnet Hassinen stadnat vid Alwa-järvi forssen, och förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon viss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.

      I en gammal Runa om eldens upkomst heter det: Tuosta tuo tuli soroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän —

      ALUEN-jarvi eller Ljemon-wesi, en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne där ömkeligen qvidde:

      Koskelot kiwuttelexen,

      Keskellä Aluenjärwen

      Tuon tuiman tulen käsissä,

      Waiwatessa walkiaisen.

      AMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori proximæ a capite ad calcem cohærebant. Messenius in Chronic. Finland. Mscr. Limnels Disp. de Tavastia p. 17. Praes. Hinr. Hassel, Aboæ.

      ANTERETTOIN, Löylyn-haldia: en bad-patronessa, som förvarar sår, at ej värman i dem ingår. Se Auterinen.

      ARNGRIM, Audins Präst i Finland. Se Aate.

      ASAR, Se Esiwalda.

      AUDE, Se Aate.

      AUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall gå i et öppet sår, hvarföre de hafva Löylyn Sanat eller Synty, som äro Signelser til bad:

      Löyly poika Auterinen,

      Auterettären tekemä,

      Hiki wanhan Wäinämöisen,

      Herran hengestä hywästä.

      AUTERETAR & Auterinen: så kallas badet i Runor, och anses för botande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre medicament än badstugugång.

      ÄHKY, en sjukdom med bukref, troddes vara Äimeröises Son.

      ÄJÄTÄR, en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.

      ÄIMÄTÄR, en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.

      ÄIMERÖINEN, ordsak til res, Ähkys fader.

      ÄMMÄN-Koski, Se Qwena ström och Cajana.

      ÄRJÄMÖINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås en sträng alfvarsam vinter. Se Puhuri och Hyytämöinen.

      BEIWE, Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre ned i luften. – De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl och befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars qvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga Sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd. Lenardt Sidenius.

      BERG-Finnar. Se Aate, Winder, Jätit, Joter.

      BJARMER, Se Jumala.

      CAJANA – De Gamlas Qvenland, eller Amazoners land, singeras hafva fått namn af Janus, en afgudabild, som nedslutit utför Ämmänkoski, då Finnarne ropat; Ca – Janus! Se Janus! jämför Qwenland, Qvenaström.

       Cajana Slott är funderadt i K. Carl IX tid 1606 af Clemens

      Eriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 in

      Jan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3.

      D. p. 562.

      DOMALDER, Se Aate, Joter, Jätit. Domalder hämnades grymmeligen Finnarnes trolöshet emot sin Fader, däraf blef han kallad Jota Dolgi eller Finnarnes fiende.

      DRIFWA, Finska Höfdingen Snö eller Nieus dotter af Fornjoterska stammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen, gemål; Wisburs moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man. Se Aate.

      DUMBR, Konung i Öster- och Wästerbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p. 27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de Westrobotnia p. 15.

      EGRES, skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.

      ENARA träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.

      ERÄ-pyhä, offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes parse-ware, Se Uhri-paikka.

      ESIWALDA, kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal om Finnarnes härkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver Aesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens inbyggare, Som kommo från Asien under Oden den yngres anförande.

      ETELÄTÄR, Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en ljuslig och vän Mö, och kallas Etelätär neiti nuori. Hon anropades af Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och Wästan. Bön til henne lyder sålunda:

      Etelätär Neiti nuori,

      Ijätäk ijästä pilwi,

      Nosta lonkka luotehesta,

      Syrjin yhtehen syseä,

      Lomatuxen loukautak,

      Sada mettä Taiwoisesta,

      Sima pilwistä pirota,

      Teoxillen tehtäwillen,

      Panoxillen pantawillen

      Se Rana-neida.

      FINNAR. Se Winder, Wiliner, Aate, Joter —

      FORNIOTI eller Fernioti, är sammansatt af Jotun eller de Joter, som fordom var Finska folkets namn; härmed öfverensstämmer, hvad Suidas nämner om et folk, som kallades Iouthouggoi, hvilket synes hafva bodt i negden af floden Ister, som nu kallas Donau. Fornioter var Konung i Jättaland, som kallades Finland, i Qvenland eller Terra Amazonum beläget öster om hafsbotn. (Peringskjölds ättartal, Genealog VIII p. 86.) Se Kare.

      I Swewernes ställe nalkades Nya Schyter från Mithridatiska bullren til Scandia.

      En vördig Husfader Fornioter, förmodeligen af Jumalers ätt, nedsatte sig i en del af Jotnahem, som då kallades Kuenland, nu västra Ryssland, Finland, Österbotn. Se Athe.

      FROSTI, en Finsk Kung. I K. Frostes tid gjorde Svenska Konungen Agne anfall på Finnarne. Sic enim Sturlesonius in vita Agni Expeditionem bellicam suscipiebat in Finlandiam, ubi proelium committebat cum Froste Rege Finnorum, quem superabat acie. Schefferus in Lapponia C. 6: p. 49, 50.

      GYLPHO, Svensk Konung, men til sin härkomst en Finne, ty han var

      Finska Konungen Ferniottis Sonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2.

      HAARNI, et Ähkys tilnamn, it. samma som Aarni – menes Haarni hautoja sywiä. R.

      HAGA gods, Ugglarne tilhörigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var först ämnadt til Slott. Et högt berg.

      HAKOISTEN linna, vid Haga gård; en djup graf som där finnes, är märke därtil. På 2:ne ställen i Hattula, i Säxmäki och 1/4 mil ifrån Tavastehus emot Norden vid en liten sjö, ses ännu rudera af en mur, uprest af ofanteligen stora stenar, i nog lång sträcka; ehuru nu mera något lägre än tilförene.

      HALLGRIM, en Reese, dräpt af Domar, i dess egen kula. Se Miehen-Syöpä och Kuippana.

      HALTIA, en Rådare; ande, som troddes finnas särskild för hvar menniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sjö, penninge-gömma och berg.

      Denna tanka, om en rådande och en menniskja medföljande ande, har blifvit bibehållen ifrån äldre tider – Se om Petri ande Act. 12: v. 15. och i våra Symboliska Böcker är det uptagit i morgon och afton-bönerne.

      Item: Haltia, är en menniskjas

Скачать книгу